15 svettiga minuter om inte mer fick jag genomlida som många andra Valenciafans kan jag tro. Men Valencia lyckades hålla ledningen med Guds och Cesar Sanchez hjälp som stog för en riktigt härlig räddning som fick mig att jubla av glädje.
3-2 slutade matchen och tre viktiga poäng i fighten om en CL-plats fick Los Ché med sig idag, utan att övertyga.

Matchen började bra för våra fladdermöss och speciellt Silva inlädde matchen oerhört piggt. Silva låg bakom inlägget som resulterade i 1-0 när Joaquin sköt på volley som studsade ner i marken och upp i nättaket. Precis som vi är vana vid skedde detta mål tidigt i matchen, närmare bestämt i den femte. Och precis som vanligt känns det som att spelarna slappnar av efter ett tidigt ledningsmål och det var ingen ovanlighet att det även ledde till kvittering för motståndarlaget.
Detta måste Unai Emery ändra på, men det är lättare sagt än gjort. Man får vara nöjd med tre poäng men det skulle vara skönt om man förbättrade defensiven. Framförallt i cupsammanhang om vi lyckas komma till CL i höst men även i årets säsong då målskillnad kan bli avgörande.

Strax innan halvtimmen spelad får Valencia en straff, detta var mycket spännande av flera anledningar. Jag hade nämligen spelat David Villa som målskytt, 200kr och Valencia att göra minst 2 mål. När Villa får straff brukar det bli mål, men jag kunde inte låta bli att tänka "bara för att jag har satsat så gör han väl inte det.." men inte sviker han någon när han skjuter från straffpunkten och 2-1 var ett faktum. Det står sig ända till halvtid men man är långt ifrån avslappnad.
Almeria öppnade starkt i andra halvlek och var helt klart det bättre laget. Det var i ett bra tillfälle, när Almeria tryckte på och var som närmast 2-2 som David Villa skulle öka på ledningen, 3-1! Men det var inte länge man kunde andas ut...
För bara ett par-tre minuter efter fick vi se ett dåligt försvarspel, Marchena sparkade hål i luften och Negredo kunde helt fri precis bakom den olycklige Marchena enkelt via ribban sätta 3-2.

Jag är fortfarande skakig...
efter 3-2 målet tryckte Almeria på för ytterligare en kvittering, och man höll på att lyckas! Jag var alldeles kallsvettig sista 20 minuterna, med skakande ben kunde jag inte sitta still en sekund. Eftersom Valencia tappat ledningar i slutminuterna smög sig en orolighet som heter duga sig på. Och mitt jubel efter Cesar Sanchez enormt viktiga och fina räddning i slutminuterna var större än vid något av Valencias mål under matchen. Så skönt det var! Vilken lättnad...
Nu var det inte långt kvar..."Ska dom orka stå emot?" 
Inte förens domaren satte visselpipan i munnen kunde man slappna av, en härlig känsla och en stor lättnad föll över mig... och jag dansade och sjöng: "¡AMUNT! VALENCIA LA VICTORIA"......

Gracias.